Det är både med glädje och med en tår i ögat som jag konstaterar att “Hjälp en turist, javvist”-projektet nu är över. Det har varit en spännande och intensiv tid där vi som gruppmedlemmar har kommit mycket nära varandra, trots att det inte har varit problemfritt. Tidsåtgången för projektet har legat runt 5-10 timmar per vecka, men det har varierat väldigt mycket. I slutet av den fas då vi designade HiFi-prototypen lades mycket mer tid än ner eftersom visst tekniskt designarbete tar mycket tid och jag var en av dem som hade koll på programmet som vi använde.
Vi valde att undersöka hur det fungerade för turister att använda tunnelbanan, med fokus på sträckan mellan T-centralen och Slussen.
Resan startade med en kvalitativ datainsamling som delvis bekräftade vissa av våra misstankar om vad som kunde vara problematiskt med dagens design av biljettautomatens gränssnitt men det uppdagades dock nya perspektiv och problem som vi inte hade tänkt på själva.Under utformandet av intervjufrågorna tänkte vi mycket på vad kursboken sade om att undvika ledande frågor trots att man fortfarande måste hålla sig till sina valda teman. Eftersom vi använde triangulering under vår pre-study så intervjuade vi också spärrvakter och annan SL-personal, där var det extra viktigt att tänka på huruvida intervjuobjekten var bias eller inte. Vi gjorde också en state of the art analys för att se vad som finns i dagsläget och vad som är branschstandard. När vi hade utvärderat resultaten kunde vi identifiera det område som vi ville förändra, gränssnittet i biljettmaskinerna. Vi kunde också identifiera vissa pain points som vi sedan kunde utforma våra personas och scenarios utefter.
Utifrån detta utformade vi också våra storyboards som sedan ledde till att vi kunde göra vår första LoFi-prototyp i PopApp. Här är bilder från dessa processer:
Nästa iteration i designprocessen var att låta en annan grupp utvärdera den första prototypen med hjälp av Nielsens 10 heuristics. Detta var en mycket viktig del av processen då det var första gången någon utomstående tittade på vår prototyp på ett kritiskt sätt. De lämnade en hel del oerhört viktiga synpunkter som vi helt hade förbisett på grund av den blindhet som ofta kan uppstå när man själv skapar något.
Vi började sedan att göra en HiFi-prototyp. Här började den mest tidsödande processen.Då vi ville att allt skulle se professionellt ut samt i bra upplösning valde jag att designa allt från SL-loggor till acesskort från scratch i vektorform. När vi senare började med mer konceptuella frågor som placering av knappar, text och avgränsningar började de första kritiska momenten för gruppen att uppstå. Att 6 personer kollektivt ska bestämma sådana här saker är näst intill omöjligt då människan av naturen har väldigt olika smak. Därför blev det en del bråk, slitningar och upprörda toner under designprocessen. Som tur är kunde vi lägga det bakom oss och fokusera på att få fram en bra slutprodukt. Efter att vi hade gjort varsin think-aloud fick vi ytterligare förbättringsförslag, i första hand när det gällde att förtydliga vissa saker i designen. Här är en bild från vår slutgiltiga HiFi-prototyp:
Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med slutprodukten med tanke på den begränsade tidsperiod vi har haft till att faktiskt utveckla den slutgiltiga prototypen. Jag tycker att kursmaterialet definitivt har fått en att tänka om, och den viktigaste lärdomen är nog att det man själv tycker är den bästa lösningen sällan är den lösning som tillfredställer slutanvändarens behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar